HÄLSAN FRAMFÖR ALLT

Läs om fibromyalgi längre ned på sidan.

Som vi alla vet, så är det viktigt med hälsa. Både att hälsa på andra och vår egen hälsa.

Kan det hänga ihop månntro?

Ja, om är du inbunden och stel , med förutfattade meningar och negativ inställning,

 eller på annat sätt, 

kanske genom press från andra, eller stress, eller någon slags sorg,

kan den fysiska kroppen känna av detta och du kan få olika medicinska krämpor.

SÅ, FÖRSÖK ATT VARA POSITIV!

Fastän jag är positiv, så har jag drabbats av sjukdomar. Det positiva är väl

att jag har fått mycket tid till att skapa, i min takt, när jag orkar. Jag vill se det positiva.

Det andra onda, får man inpå.

KÖLDURTICARIA (du som tycker, att detta inte berör dig,

 ber jag, läsa denna spalt och förmedla

 till (om du känner någon), med denna sjukdom.

VIKTIGT MEDDELANDE LÄNGRE NER !!

Jag själv har råkat ut för en något så ovanlig sjukdom, att t.o.m. läkare jag besökt,

inte förstått ,vad jag har för sjukdom. Jag fick bråka mig till en remiss

till hudmottagningen, sjukhuset i Umeå.

 Jag hade haft besvär i 10 år innan jag kontaktade läkare. Nu är detta

25 år sedan, men många inom vården, även idag,

vet ej vad köldurticaria är . (Se länk här in till).

I korta ordalag. Detta är en livsfarlig sjukdom, om man inte

 tänker sig för och planerar.

 Det kan sluta med en allergichock, som kan leda till döden.

Jag tål inte att bli nerkyld under kroppstemperatur och det är ju inte ofta,

att vi har det så varmt.

Man berörs nästan hela tiden, vad än man gör. Jag kallar det termostat-fel.

Jag har haft svårt för att kunna få folk att förstå, när jag har sagt att jag är

allergisk mot kyla. Svaret jag fått är : Det är jag också.

Till slut orkar man inte tala om, varför man inte vill gå ut.

En så simpel sak som att äta eller dricka kallt,

gör att man sväller och det kliar i munnen

och läpparna känns bortdomnade.

       Drick inte iskalla drinkar och ät inte glass. Citat från en hemsida

        Det är ju jättetråkigt!

Jag trotsar detta förbud och äter glass i alla fall,

 men väntar en stund,

 så glassen får smälta lite först.

Ändå känner jag av den kalla glassen.

Jag är också känslig för värme, har jag märkt. När jag duschar, är det viktigt,

 att jag först

 kollar temperaturen på vattnet, för jag bränner mig i "normal" duschtemperatur.

 När andra duschar

 efter mig, måste de alltid ställa om termostatvredet, för att vattnet är för kallt.

När jag dricker kaffe eller te, måste jag vänta tills drycken svalnat.

Jag är alltid sist med att dricka ur.

Tänk så många gånger jag har haft brännblåsor i munnen,

när jag inte haft tid att vänta.

Ändå har i jag mjölk, som sänker temperaturen på kaffet.

Denna sjukdom uppstod för mig efter första barnafödandet.

 Kanske är det styrt av hormoner,

vilket jag tror.

Samtidigt, så dog min far, ganska oförhappandes,

 samma dag som min dotter föddes.

Det blev lite av en chock för mig

att få veta, efter förlossningsarbetet. Kanske är det stressen

som följde efter detta,

 som startade sjukdomsprocessen. Jag vet ej.

Jag har också blivit exponerad av stora mängder av lösningsmedel, som då,

inte var så mycket prat om.

Fruktansvärt dålig arbetsmiljö,

 under ett antal år. Man visste inte bättre, men det  ska man ej ignorera heller.

 En annan hälsorisk, som jag har eliminerat, är amalgamet.

Jag fick under 60-och 70-talet massor av kvicksilver instoppat i mina tänder.

 Eventuellt är det en kombination,

 av dessa  saker,,

som gett mig sjukdomen.

I alla fall, är detta en mycket "handikappande" sjukdom.

 Det hjälper inte att klä sig mycket.

 Det går inte vara förberedd på alla väder.

Det är lika besvärligt sommar som vinter. Om det blåser eller regnar

 kyls man ner snabbare.

 Så enkelt för andra, men så svårt för oss drabbade,

 att bara parkera bilen och gå på stan, en vanlig sommardag.

 Det kan  jag inte göra. Det kan ju börja regna.

Det går inte att leka med barnen utomhus på vintern ( ca 8 månader här).

Man måste sitta och titta genom ett fönster på vad dom gör.

 När de är riktigt små, går det inte alls att vara ute med dem.

Ett bra sätt att klara sig undan problemen, är att vistas inomhus.

 Jag jämför denna sjukdom med livstidsfängelse.

Kanske lite dramatiskt,

 men ett bra sätt, att förklara känslan.

 Detta är här under skrivet av Hans Formgren  allergispecialist (fd. överläk och docent) )

som svar till en frågande patient. Hämtat från  internet

Det är viktigt att veta att kalla bad kan vara riskabla.
 Avkylningen av huden kan orsaka ett blodtrycksfall och medvetandeförlust

 och risken för drunkning är därför stor. Flera sådana olyckor är kända! Personer med
    köldurtikaria bör också vara medvetna om, att strapatser där man kan

 överraskas av regn, blåst och kyla kan orsaka svåra besvär och därigenom indirekt vara
farligt. Orsaken till köldurtikaria är okänd. Sjukdomen är en form av sk
fysikalisk urtikaria, d.v.s. utlösande faktor är fysikalisk retning som värme,
kyla, solljus, tryck och även fysisk ansträngning.

 Ytterligare en fråga. Inskickat av: Utled på detta   

Min köldurtikaria uppstod 1969. Mina symtom är förutom redan
beskrivna i spalten här: yrsel, huvudvärk, värk i kroppen och extrem trötthet,
efter nedkylning, som kommer snabbt och är svår att undvika även sommartid. Bor
dessutom i Norrland.
Är mina symtom ovanliga?
Hans Formgren, allergispecialist, fd.överläk, docent, svarar:

Nej det tror jag inte.. Urtikaria innebär att en
viss volym vätska försvinner från blodbanan ut i vävnaden. Vätskeförlusten
från cirkulationen kan mycket väl tänkas ligga bakom de allmänsymtom du
beskrivit. Det kan röra sig om en avsevärd volym och som därigenom kan medföra

 blodtrycksfall. Det är också det som ligger
  bakom att  köldurtikaria.  kan vara farlig i samband med kallbad

som kan medföra svimning och drunkning

 Jag hade  ett fågelbord vid köksfönstret

och satt och tittade på fåglarna, på vintern, när dom brukade sitta där och äta.

 Där flög de, fri som en fågel, fram och tillbaka, mellan maten och en gran

vi hade intill fönstret. När de var mätta, flög de sin kos. Jag brukade säga

till dem, när jag satt där inne i köket vid fönstret:

 -  Det är jag som sitter i buren och  ni är fria.

Jag känner till handikappet väldigt väl.

Jag har haft köldurticaria i 38 år i år, sedan 1969. De första åren,

 förstod jag inte vad som var fel,

tröttheten, klådan, värken, blåsorna och yrseln, som följer med sjukdomen.

Viktigt meddelande !

Jag har kämpat mig till ett parkeringstillstånd för handikappade.

Det har hjälpt mig mycket,

 till ett bättre socialt liv. Jag har även haft färdtjänstkort för denna sjukdom.

Köldurticaria är en så ovanlig sjukdom, så

beslutsfattarna på respektive avdelningar, har suttit som frågetecken

och lite nonchalanta, när jag kontaktat dem.

Men med hjälp av läkarpåtryckning

och egen berättelse har det varit genomförbart. Det kan vara bra för

  andra köld-allergiker, att veta, att

 du kan få ett parkeringstillstånd. Det har man som handikappad banne mig rätt till.

Utdrag ur vägverkets hemsida angående parkeringstillstånd:

Avgörande för om du ska få ett parkeringstillstånd

 för rörelsehindrad är att du har ett funktionshinder

som innebär att du endast med betydande svårighet kan förflytta dig till fots.

Det har varit svårt att påvisa , hur många meter man kan gå,

innan man påverkas av nerkylningen.

Det är olika från dag till dag, eftersom det är vädret som styr.

Det är värt ett försök att få detta kort.

Mitt liv har fått ett större värde nu och jag känner mig inte så inlåst längre,

 när jag kan parkera nästan var jag vill.

 Kontakta  din kommun.

 För mig  var det Umeå kommun. Följ länk här intill.

Det finns visst de som blivit friska också, har jag hört,

så hoppet lämnar mig inte.

Den dagen ska jag gladeligen lämna tillbaka  parkeringstillståndet,

 om inte min andra sjukdom har ställt till det, så jag behöver ha det kvar.

FIBROMYALGI

Jag har nämligen fibromyalgi och artros också. Dessa har givit mig värk av olika slag,

så det blir väl bara att behålla parkeringstillståndet, i så fall.

Om fibromyalgi finns det jätte mycket skrivet.

 Jag har haft detta så länge,

 att det fanns inget namn på sjukdomen, när jag drabbades. Man lär sig att leva med den.

Måste bara göra det. Det svåraste, tycker jag, är att planera in något tillsammans med andra. 

Man vet aldrig hur morgondagen ser ut. Man kan vara i ett

nästan olidligt smärttillstånd just den dagen.

Det är bara att gå in på

 t.ex. Google och skriva sökordet fibromyalgi, så får ni veta mera..