Mina änglar som jag pratar med ibland

Mina änglar

Jag pratar med mina änglar ibland. Speciellt om jag behöver hjälp med något.

Jag ska berätta om när jag tillkallade en bilmekanikerängel. Året var 1996.

Jag och min ex.sambo skulle tillbringa vintern i Spanien och hade kört den

spanska lilla Renault 11:an upp  till Sverige på våren samma år.

Det var då början av november och jag måste bli klar hos tandläkaren ,

innan vi kunde åka ner.

Första snön kom samma dag som avresan och vi hade förståss

bara sommardäck på bilen.

Vi sa, att det går nog bra, om vi kör sakta, för det är väl inte snö hela vägen.

Vi började resan mitt  på dagen, för att komma i lämplig tid för övernattning,

omkring Karlstad.

Sedan skulle vi vidare till Göteborg och därefter med färja till Tyskland,

 så det där med snön, tyckte vi inte var något stort problem. Man är väl Norrlänning.

Tyvärr, så vräkte snön ner hela vägen längs E4:an, från Umeå till Gävle. Vi körde försiktigt,

för att hålla oss på vägen. Ett tag före Gävle, börjar ett otrevligt tjutande, ljungande ljud

 komma nerifrån framvagnen. Min sambo säger: Hjullagret!!

Nej, det får inte vara så, det brukar inte finnas reservdelar till  utländska

udda märken i Sverige.

Det börjar bli mörkt och bilverkstäderna är stängda. Ljudet är otrevligt tystande.

Vi säger ingenting. Det tjuter i ett par timmar och jag säger till min sambo på skämt:

Jag tror jag måste prata med änglarna. Jag säger inge mera,

 men jag säger tyst i min tanke:  - Snälla, om ni har en bilmekaniker där uppe,

skicka hit honom, tack.

Vi har bestämt oss för att ta vägen över Uppsala, för på väderrapporten har de

varnat för oväder inåt landet, så vi kör kustvägen.

Någon timme senare så blir det tyst. Det tjuter ingenting. Vi närmar oss

Uppsala och det är fortfarande tyst. Där tar vi in på ett hotell.

Vi får väl se hur morgondagen blir.

Vi sover ganska bra på natten, är kanske lite orolig för hur det ska gå.

Nästa dag drar vi iväg med sakta mak.

 Inget ljud hörs ännu från bilens framparti, i alla fall inget oljud, som inte hör dit.

 Eftersom allt verkar bra,

så kan vi ju inte heller köra in till en bilverkstad.

 Det skulle bara  se konstigt ut och ta extra tid. Vi fortsätter att köra söderut

och snön har nu övergått till regn.

Det tar fem dygn att ta sig ner till Torrevieja i Spanien, där jag hade mitt

hus. Hela tiden väntar vi på det tjutande ljudet. Inget ljud på hela tiden.

Vi fortsätter att köra samma bil, i två år till och inget oljud på hela tiden.

Det verkar som om det fanns en bilmekaniker där uppe,

 bland änglarna, när jag bad om hjälp.

Vad var det annars?

MÄRKLIGT NOG HJÄLPER DE MIG VÄLDIGT OFTA.

Dessa änglar målade jag, till en liten berättelse, när jag jobbade

 med ett barnprogram som heter SKRIV-KLÅDAN, se länk producerat av Umeå TV

 med Staffan Ling som producent. Jag gjorde scenografin och illustrationer till programmet.

Där skrev barn  olika berättelser och skickade in till oss på TV. Det var mycket roligt.

 Så FANTASTISKT duktiga barn det finns.

Visst finns det musik hos änglarna och annat konstigt också. Om sanningen ska fram,

 så hade "Max Fenders-familjen"  karneval-yra hemma hos oss.  Titti och Åke Svan poserar.

MORMORS LILLE livs levande ÄNGEL LUDVIG