DIKTER

Dikt av Anita Brännström

Lyckans vilda karusell

Nog vore livet lätt och enkelt
om jag lilla människa
var en seglande skriande mås
Jag skulle ropa ut till världen
hur lycklig jag var
Att segla på de flyktiga ljumma vindarna
upp och ner
upp och ner
flyga med vindens tjutande hastighet
i lyckans vilda karusell på en vindpust

Jag skulle skratta och ropa ut ett tacksamt
ha
ha
ha
till den gamle fiskaren
som i den framåtsträvande båten tänker på mig
Han kastar högt upp i luften
en läcker och blänkande fisk
som slår en virvlande saltomortal
innan jag fångar den flygande
i en elegant loop
och ett hungrigt grabbatag
med min hårda näbb

Jag andas in den salta luften
genom min röda näbbs näsborrar
och känner hur fantastiskt lycklig jag är
Jag vill leka och sväva
flyta på havets krusigt böljande vågor
så länge jag lever

I mitt nästa liv väljer jag nog att bli en svävande mås

HÄR SKRIVER JAG DIKTER OCH POEM. Denna sida kommer att ta ett tag innan den är klar att använda.